"Hej igen!
Så här efteråt är det mycket som "rinner
till" och jag skulle gärna vilja berätta om vår sista kväll i båten.
Vi var tre stycken som inte gav upp. Det var undertecknad
och sonen Conny samt Stefan Jonsson.
Vi beslutade att satsa på Kamöysundet som anses som det
säkraste kortet för stor hälle.
Vi var där i god tid innan tidvattnet skulle börja sitt
återtåg och vi sparade inte på krutet.Vi fiskade mycket aktivt och var helt
uppe i vårt fiske när vi hörde ett avgrundblås. Alla tre var nära att dra ett
bromsspår i kalsingen. Jag tittade över axeln och såg en val, lång som en
novembernatt glida förbi, fem meter bakom båten.
Jag vevade upp, fast besluten att se skådespelet från
början.
Vi såg sammanlagt fyra vikvalar i sundet och samtidigt hade
vi fyra eller fem tumlare på besök. Som om detta inte var nog stack en säl upp
sitt svarta huvud lite längre bort. Mot Kamöyas sluttning flög hela tiden
lunnefåglarna med krill till sina ungar samtidigt som havsörnen hovrade ovanför
sundet.
Det kändes nästan som att bli inknuffad i en teveruta och
jag vet inte vad som är behållningen av veckan på Söröya Gestestue, fisket
eller sista kvällens fantastiska naturskådespel. Tilläggas kan att vi kom hem
en god stund efter midnatt, utan en enda fisk. De fick gå tillbaka allihopa och
vi var mycket tillfreds med avslutningen på vår vecka.
Undertecknad är, mest av försörjningsskäl, en flitig
fotograf, men den här kvällens upplevelser var allt för stark för att
dokumenteras med ettor och nollor.
Mats Eriksson"
Underbar natur på Söröya (foto Söröya Gjestestue)
S-O Larsson
miekofishing.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar